Lägesrapport 2011

I mellersta Moçambique arbetar SAM sedan 1997 tillsammans med sin systerkyrka i ett byutvecklingsprogram som fått namnet Fambidzanai. Namnet betyder ”Låt oss gå tillsammans”. Syftet med Fambidzanais arbete är att nå folk med hela evangeliet till hela människan.

Under 2011 arbetar man bl a med ett hembesöksprogram, där en grupp volontärer varje vecka besöker kroniskt sjuka (ofta aids-sjuka), ensamstående kvinnor, föräldralösa barn, handikappade och äldre i hemmen. Denna grupp är också ansvarig för att undervisa om hiv/aids i sina respektive byar.

Även det växande antalet hiv-positiva, som lever allt längre, är en grupp som Fambidzanai vill stödja. Genom utbildning av volontärer och stöd till olika ungdomsgrupper i kyrkan försöker Fambidzanai både att förebygga att fler smittas och att de hiv-positiva får den support de så desperat behöver. Fambidzanai är också involverade i andra program såsom yrkesutbildning för ungdomar, trädgårdsodlingar för föräldralösa barn och alfabetisering.

Här kommer en livsberättelse från Olympia som fått sitt liv förändrat:

Mitt namn är Olympia Azevedo Costumado. Jag är 46 år gammal och bor med mina tre barn i 5:e distriktet i byn Nharuchonga. Min man är död. Jag är kronisk sjuk då jag lider av hiv. När jag först hörde talas om hiv och aids trodde jag att det bara var påhitt och något som inte existerade. Men när aids drabbade mig så insåg jag att jag hade haft fel. Pga av sjukdomen kände jag mig helt hjälplös och jag visste inte vad jag skulle göra. Men tack vare Fambidzanais volontärer fick jag mycket hjälp och ett nytt hopp.

Till att börja med rådde de mig att göra ett hiv-test på sjukhuset. Jag ville först inte acceptera detta råd, men till slut förstod jag att det ändå var bra att få det gjort. Volontärerna tog med mig till vårdcentralen där jag gjorde testet och mitt resultat var positivt, dvs jag hade hiv. När jag insåg att jag var hiv-positiv rasade livet ihop för mig. Jag började tänka på vad samhället och min familj skulle tycka om mig. Jag tänkte också speciellt på mina barns framtid. Fambidzanais volontärer och läkaren uppmuntrade mig och sade att det finns hjälp att få och att framtiden är i mina egna händer om jag vill leva.

Jag följde deras råd och bestämde mig för att vidta alla nödvändiga försiktighetsåtgärder i mitt dagliga liv. Sedan började jag äta bromsmediciner och gick på behandling på sjukhuset. Min hälsa har förbättrats enormt nu. Volontärerna rådde och hjälpte mig att bygga en förbättrad latrin och ett skafferi. Min dotter, som heter Micaela Azevedo och är 12 år, har fått pengar till skolavgiften genom Fambidzanai. Vi får också mat varje månad från WHO genom Fambidzanai för vår överlevnad. Så jag vill tacka till alla volontärer från Fambidzanai som hjälpt mig genom denna svåra tid. Gud välsigne er alla!

Text och foto: Lars-Åke Winberg, missionär i Mocambique och konsult åt Fambidzanai